Knapar ner lite notervart fran djungelfard i Corbett Tiger reserve forra veckan…
Dessa termitstackar!
Pa utsidan en skrovlig hard yta, kanske gjorda av en helig kos blaja eller ett sandslott. I alla fall inget luftslott. Inte alls olika Modors murar. Dessa av flitiga arbetare murade pelare och cementerade organiska hogborgar har visat sig vara ett under av ingengorskonst. Det visar sig ocksa att de ar en ytterst vanlig syn i gronskan och mellan lianerna. Till skillnad fran tigrar, krokodiler o andra mer angenama varelser. Sa vanlig, sa mitt framfor oss, och sa oanat snillrik.
Dessa hogt och lange staende borgar! Minns en dokumentar dar forskare hade gjutit en gipsform av en termitstack och analyserat den med flotta mikroskop. Vid narmare asyn visar sig strukturen pa insidan vara genialt uppbygd for basta ventilation och klimatreglering. Biomimicry bakochfram. Det blev en modell att anvanda vid design av energisnala hus for framtiden eller rentav redan nu.
Och da har vi inte ens namnt att denna ovanjordiska del bara ar toppen pa ett isberg. I form av en stack.
De breda, steniga vattenvagarna som vi korsar ar bara till 1/3-del fyllda med pani-vatten. Elefantgraset ser torrt ut. Vi fardas sa langsamt, och i min tolkning, ganska ljudlost genom djungeln. Att stanna jeepen for en pee el pooh kommer inte for sig. Da kan man bli avsnoppad, eller av med en saftig klyfta. Avhuggen av vassa sylar. Kanske anser man manniskoavskradet alltfor toxiskt for att det ska fa brytas ner i parken. Langs skogsvagarna finns manga stora elefantbajsar. Tecken pa att ngt stort ar pa gangen framfor.
Vattennivan ar lag, tillsynes pga ett vattenkraftverk uppstroms parken. The need for power is very urgent.
Vi passerar en elefant ute vid flodgraset. Som den hangivna turist jag ar reser jag kameran med hela sitt hus i beredskap. Guiden: - It is domesticated (so don't bather).
Ar det vilda och otamjda det enda som ar vart att forevigas?
Och anda ar vi redo att tamja en hel flod for att matta vart energibehov...
I en tillvaro dar verkligheten tas for alltfor kannbart absurd, dar vill vi vanda oss till det mer ursprungliga, vi gor det till en jakt, en hunger efter ngt annu oforstort, men nagonstans med vetskapen om att ju omattligare var hunger, desto snarare kommer vi ocksa ha forvandlat det annu ororda till vad vi sjalva trodde vi ville fly ifran. Det tillsynes utredda, planerade, manovrerade?
Lonely planet- en karta over varlden, redo att exploatera oppet for var och en. I fickformat sedan lange. Nu ocksa som ipod. Lycka till i sokandet efter djungeln, den sista nomaden, den ursprungligaste sekten, den mest originella ansiktsmalningen, kallan till Ganges etc. etc....
Sjalv skymtade jag ingen tiger denna gang. Men val elefantbajs. Innan jag sag dem kande jag lukten av dem. Kanske sjalvaste lukten av dem ar nog for att ana deras bulkiga kroppshydda. Korven i sig ar ju imponerande. Ett sa farskt och uppenbart spar hade rackt som tecken pa denna gigants narvaro.
Domesticerade passerade de sedan lunkande. Trots dess tamjda natur var deras lunkande, rytmen och blicken en majestatisk syn sa maktig att jag rads se dem i ogonen..
Dessa termitstackar!
Pa utsidan en skrovlig hard yta, kanske gjorda av en helig kos blaja eller ett sandslott. I alla fall inget luftslott. Inte alls olika Modors murar. Dessa av flitiga arbetare murade pelare och cementerade organiska hogborgar har visat sig vara ett under av ingengorskonst. Det visar sig ocksa att de ar en ytterst vanlig syn i gronskan och mellan lianerna. Till skillnad fran tigrar, krokodiler o andra mer angenama varelser. Sa vanlig, sa mitt framfor oss, och sa oanat snillrik.
Dessa hogt och lange staende borgar! Minns en dokumentar dar forskare hade gjutit en gipsform av en termitstack och analyserat den med flotta mikroskop. Vid narmare asyn visar sig strukturen pa insidan vara genialt uppbygd for basta ventilation och klimatreglering. Biomimicry bakochfram. Det blev en modell att anvanda vid design av energisnala hus for framtiden eller rentav redan nu.
Och da har vi inte ens namnt att denna ovanjordiska del bara ar toppen pa ett isberg. I form av en stack.
De breda, steniga vattenvagarna som vi korsar ar bara till 1/3-del fyllda med pani-vatten. Elefantgraset ser torrt ut. Vi fardas sa langsamt, och i min tolkning, ganska ljudlost genom djungeln. Att stanna jeepen for en pee el pooh kommer inte for sig. Da kan man bli avsnoppad, eller av med en saftig klyfta. Avhuggen av vassa sylar. Kanske anser man manniskoavskradet alltfor toxiskt for att det ska fa brytas ner i parken. Langs skogsvagarna finns manga stora elefantbajsar. Tecken pa att ngt stort ar pa gangen framfor.
Vattennivan ar lag, tillsynes pga ett vattenkraftverk uppstroms parken. The need for power is very urgent.
Vi passerar en elefant ute vid flodgraset. Som den hangivna turist jag ar reser jag kameran med hela sitt hus i beredskap. Guiden: - It is domesticated (so don't bather).
Ar det vilda och otamjda det enda som ar vart att forevigas?
Och anda ar vi redo att tamja en hel flod for att matta vart energibehov...
I en tillvaro dar verkligheten tas for alltfor kannbart absurd, dar vill vi vanda oss till det mer ursprungliga, vi gor det till en jakt, en hunger efter ngt annu oforstort, men nagonstans med vetskapen om att ju omattligare var hunger, desto snarare kommer vi ocksa ha forvandlat det annu ororda till vad vi sjalva trodde vi ville fly ifran. Det tillsynes utredda, planerade, manovrerade?
Lonely planet- en karta over varlden, redo att exploatera oppet for var och en. I fickformat sedan lange. Nu ocksa som ipod. Lycka till i sokandet efter djungeln, den sista nomaden, den ursprungligaste sekten, den mest originella ansiktsmalningen, kallan till Ganges etc. etc....
Sjalv skymtade jag ingen tiger denna gang. Men val elefantbajs. Innan jag sag dem kande jag lukten av dem. Kanske sjalvaste lukten av dem ar nog for att ana deras bulkiga kroppshydda. Korven i sig ar ju imponerande. Ett sa farskt och uppenbart spar hade rackt som tecken pa denna gigants narvaro.
Domesticerade passerade de sedan lunkande. Trots dess tamjda natur var deras lunkande, rytmen och blicken en majestatisk syn sa maktig att jag rads se dem i ogonen..
No comments:
Post a Comment