Varkala, Kerala players och prayers pa den globala playan

Hittade hit igarkvall genom en fuktig, mork och lite orolig tagtimme och rikshaw-kvart fran Trivandrum i sodra Kerala. Regnet oste och varmen saktade ned for en mysig stund.

Dagarna pa Ashram som jag nyss kom fran, med alla sina ovre och under bara stunder.

Kl 6:30 obligatorisk lovsang satsang (icke obligatorisk betecknas med * nedan)
     8:00 yoga
     10:00 brunch- intas fran himmelsblatt stengolv pa metallfat och metallmugg, maten serveras utan kryddor och ovanifran av volontarer
     11:00 Karma-yoga
     12:30 yoga coaching*
     14:00 lecture: yogans 5 steg och filosofi
     15:30 yoga
     18:00 middag - igen gemensamt med ca 200 ovriga sjalar
     20:00 satsang (lovsang)
     22:30 lights out

Det finns ett nytt uttryck, jag tror det kallas Gurushopper, och jag undrar om det ar lite liknande Euroshopper. Man ska fa mycket vara for pengarna helt enkelt.

 Det forekom skolk fran denna livets harda skola, och det var latt att fa kanslan av att vara ett bevakat skolbarn igen. Trots eller pga det var det en 10 dagars skon vardag med manga nya och spannande, endel sedan tidigare bekanta skapelser. Jag och Anna Bugey hade stamt traff en dag innan, och hade harligt nog fyra dagar tillsammans pa Ashramet innan hon atervande till Bangalore pa sin jakt efter avloppsvattnet.

Jag traffade faktiskt Hubbe och Kina dar ocksa, forsta eftermiddagen efter middagen hor jag i trappan bakom mig en svensk rost. Den later mer bekant an bara det moderna stockholmska modersmalet. Jag gor en helomvandning och framfor mig uppenbarar sig Hubbe och Kina!! Hade iofs hort fran Madde innan att de skulle vara i Indien, men att vi skulle stota pa varann sahar!


Att forsta gangen pa flera manader befinna sig vid havsbrisen har i Varkala har sina skona sidor. Annars ar vibbarna har ganska handlingskraftiga. Det ska shoppas och stotas och blotas och knadas och beskadas.

Det arabiska havets branta kanter ar kantstotta av minibutiker med allt fran tibetanska mandalas till keralesiska farskavrattade anrattade, feta svardfiskar och farska organiska sidenkjolar i manga nyanser pa rad. Manga och fargglada och till forsaljning ar ocksa byxorna som rymmer minst en trippelbloja inuti.

I boken som guidar oss pa den ensamma planeten skrivs det, om man ar pa en tillsynes skyddad plats, ungefar som sahar; var forsiktig, medveten om vad du konsumerar nar i omraden dar man konserverar. Slang ej burkar, papper och plast pa en ode stig i all hast, genom din torst pa intryck. Slack torsten genom att aterfylla flaskan istallet for att slosa annu en plast-tank(e). Daremot i storstan ges inga sadana rad, kanske ar dar redan forsent, och dessutom, dar behovs ju anda alla dessa varan.

Bomull i rader sa langt ogat kan na, en vara for att bli, till, en vara for att vara, en vara att vara vara i, En vara for att vara, bara en sadan vara. Bomull blir till skont luddigt vadd for att proppa annu ett ora som sedan lange nu upphort, att hora.

OK snart gar strommen, puss och kram och Godnatt!

26 januari- redan forlegat datum, och framat pa denna Indienrajd

I denna uppdateringarnas tid har jag svart att hinna sitta, pranta, flamta och andas  pa samma gang. Oversvamningarna av intryck tar tid pa sig att ebba ut, och vips innan man anar, ar det dags for nasta drapslag efter ett annu ej aterhamtat tag som jag ville fa grepp om..

Sa ni far ursakta om saker kommer med viss timmelag men det ar pga mitt fordrojda sinnelag
Jag skriver lite om 26- 27 januari nu:

Tillbaka fran safari tillbringad pa dromedar sa foraldrad att han kunde vara fran domedagsprofeternas dagar.
Undrar om natten var anmer stjarnklar under denna dromedars ungdomsdar.
Lagerelden kan i all fall inte varit annorlunda an nu, pa de aldre profeternas dar. Ragbrod over oppen eld, en sang i natten. Syrsor som spelar till ljudet av dromedarer som fiser i fjarran ost.

Jaha sa kameler ar idisslare? Det ante mig. Deras andedrakt sa natt nar de gapar o rapar.
Pa nasta lopande sedel jag ser: Kamel varre klimatbov an 1000 SUV. Jag tror jag gar och lagger mig under stjarnorna for en blundstund. For vem orkar tanka pa en kamelfis nar varlden ar sa rund?

Till Agra for vi pa en eftermiddag och en kvall. Det var innan kamelaventyret och oknen.
Mot Agra: Bitvis handlade det om att valtra sig over grusbanan. Vi hade forst akt i en metallkossa i riktning mot Delhi, da jag hade ringt Rumpy som tidigare harbargerat mig tillsammans med Paul och Marzena. Denna afton var hon utanfor stadens murliknande rokridaer och kunde inte ta emot. Det fick bli en buss direkt mot Agra och Taj Mahal istallet. Vi antog att vi skulle ta oss de ca 65 km pa 6-7 timmar. Mycket riktigt.

Jarnelefanten vi antrade var pa gott humor och brakade fram valvilligt. Hon gav oss gott med benutrymme och plats for ryggsackar att bredda ut sig. Efter nagra mils framforande utan servostyrning var styrman endel frustrerad. Vid en av vagarnas skal fanns ett skal, eller snarare en plikt att stanna. Polisen hade satt upp en vagsparr. Enligt min medresenar handlade det om kontroll av fordonens maxlast och overtrampare kom under sparren med 100 rupies, aven om de var i dumboformat.

Men jarnelefanten bar inte pa overlast sa foraren hade ett skal att slippa forbi sparren. Nar polisen sa fallde upp den sa fraste var ledare nagot mot vagsparrarna om "de satte pa bade mor o syster pa samma gang eftersom det tog sa lang tid?"

Snart kryssade elefantcarsus-karossen krossande fram mellan halen i gatan. Ljudet var mer rasslande an vad som sags uppsta da tva skelett alskar pa ett plattak. Det star endast att liknas vid det skrammel som uppstar da man framfor en kraftigt lastad kundvagn i jumboformat over en rafflig yta och hjulen liksom spretar at fyra hall. Ungefar sa kan det ha kants for chaufforen. Mitt skeleton svepte en foljetang av stotar mot halvmjuka saten i sitsen dar jag satt.

Taj Mahal uppenbarade sig for oss fran en takterass vid solnedgangen efter nasta dags morgon.  Dagen darefter bjod kronpalatset pa en morgon i adelstenars och illusioners skimrande glans:

Kronpalatset
Om man kunde fanga alla intryck som flot, ropade och kraschade vid denna majestat.
Varje vinkel, illusioner av vinklar i en syn och en tid, en strid strom av dimensioner. Vem ar betraktaren av en illusion?
Uttrycken: En kansla, En langtan? Som uttryckt i sten.

Grundat i det finaste av fundament
Det finaste blev transparent
Vit marmor, som om det vore av sten, nar dess essens istallet verkar baserats pa ljusets sken.

Lime, life, limestone. Livets sten?
Hur kan ljus ta sig stralande genom en sten sa tat
sten av kalk av djur, miljoner ar pa havets botten,
detta undre verk byggt pa rester fran levande vasen. 
Nu framfor oss att skada hur stralar av ljus trots kalkens miljontals ar av fortryck, eller kanske pa grund av, tar sig tillsynes obehindrat genom denna av liv genererat numera sa adlade sten.

For att inte tala om diamant- nagra miljoner
lager av kol
livsformer
och
ar- ljus tillats passera sa mycket lattare an vi forstar

Sa nu blev det inte mer for idag. Nasta gang vill jag ta upp resten av de gamla tempelresterna igen, Nya Delhi, , jainer, sikher, okenpalatsen, sablarna, palenquinen i allmanhet och Dharamsala och ett underligt bart toalettmuseum i synnerhet. For dar finns att fortalja, men jag kan inte talja av historien i snabb takt.

Godnatt kara lasare, ar nagot trott efter gardagens 3 timmars somn, varav 2 h uppratt men vikt stallning pa en stol i en av stearinljus upplyst cantine under stromavbrott pa Dharamsalas busstation.

Djurisk tillbakablick eller djungelns lag

Knapar ner lite notervart fran djungelfard i Corbett Tiger reserve forra veckan…

Dessa termitstackar!
Pa utsidan en skrovlig hard yta, kanske gjorda av en helig kos blaja eller ett sandslott. I alla fall inget luftslott. Inte alls olika Modors murar. Dessa av flitiga arbetare murade pelare och cementerade organiska hogborgar har visat sig vara ett under av ingengorskonst. Det visar sig ocksa att de ar en ytterst vanlig syn i gronskan och mellan lianerna. Till skillnad fran tigrar, krokodiler o andra mer angenama varelser. Sa vanlig, sa mitt framfor oss, och sa oanat snillrik.

Dessa hogt och lange staende borgar! Minns en dokumentar dar forskare hade gjutit en gipsform av en termitstack och analyserat den med flotta mikroskop. Vid narmare asyn visar sig strukturen pa insidan vara genialt uppbygd for basta ventilation och klimatreglering. Biomimicry bakochfram. Det blev en modell att anvanda vid design av energisnala hus for framtiden eller rentav redan nu.

Och da har vi inte ens namnt att denna ovanjordiska del bara ar toppen pa ett isberg. I form av en stack.

De breda, steniga vattenvagarna som vi korsar ar bara till 1/3-del fyllda med pani-vatten. Elefantgraset ser torrt ut. Vi fardas sa langsamt, och i min tolkning, ganska ljudlost genom djungeln. Att stanna jeepen for en pee el pooh kommer inte for sig. Da kan man bli avsnoppad, eller av med en saftig klyfta. Avhuggen av vassa sylar. Kanske anser man manniskoavskradet alltfor toxiskt for att det ska fa brytas ner i parken. Langs skogsvagarna finns manga stora elefantbajsar. Tecken pa att ngt stort ar pa gangen framfor.

Vattennivan ar lag, tillsynes pga ett vattenkraftverk uppstroms parken. The need for power is very urgent.

Vi passerar en elefant ute vid flodgraset. Som den hangivna turist jag ar reser jag kameran med hela sitt hus i beredskap. Guiden: - It is domesticated (so don't bather).

Ar det vilda och otamjda det enda som ar vart att forevigas?
Och anda ar vi redo att tamja en hel flod for att matta vart energibehov...

I en tillvaro dar verkligheten tas for alltfor kannbart absurd, dar vill vi vanda oss till det mer ursprungliga, vi gor det till en jakt, en hunger efter ngt annu oforstort, men nagonstans med vetskapen om att ju omattligare var hunger, desto snarare kommer vi ocksa ha forvandlat det annu ororda till vad vi sjalva trodde vi ville fly ifran. Det tillsynes utredda, planerade, manovrerade?

Lonely planet- en karta over varlden, redo att exploatera oppet for var och en. I fickformat sedan lange. Nu ocksa som ipod. Lycka till i sokandet efter djungeln, den sista nomaden, den ursprungligaste sekten, den mest originella ansiktsmalningen, kallan till Ganges etc. etc....

Sjalv skymtade jag ingen tiger denna gang. Men val elefantbajs. Innan jag sag dem kande jag lukten av dem. Kanske sjalvaste lukten av dem ar nog for att ana deras bulkiga kroppshydda. Korven i sig ar ju imponerande. Ett sa farskt och uppenbart spar hade rackt som tecken pa denna gigants narvaro.

Domesticerade passerade de sedan lunkande. Trots dess tamjda natur var deras lunkande, rytmen och blicken en majestatisk syn sa maktig att jag rads se dem i ogonen..