I denna uppdateringarnas tid har jag svart att hinna sitta, pranta, flamta och andas pa samma gang. Oversvamningarna av intryck tar tid pa sig att ebba ut, och vips innan man anar, ar det dags for nasta drapslag efter ett annu ej aterhamtat tag som jag ville fa grepp om..
Sa ni far ursakta om saker kommer med viss timmelag men det ar pga mitt fordrojda sinnelag
Jag skriver lite om 26- 27 januari nu:
Tillbaka fran safari tillbringad pa dromedar sa foraldrad att han kunde vara fran domedagsprofeternas dagar.
Undrar om natten var anmer stjarnklar under denna dromedars ungdomsdar.
Lagerelden kan i all fall inte varit annorlunda an nu, pa de aldre profeternas dar. Ragbrod over oppen eld, en sang i natten. Syrsor som spelar till ljudet av dromedarer som fiser i fjarran ost.
Jaha sa kameler ar idisslare? Det ante mig. Deras andedrakt sa natt nar de gapar o rapar.
Pa nasta lopande sedel jag ser: Kamel varre klimatbov an 1000 SUV. Jag tror jag gar och lagger mig under stjarnorna for en blundstund. For vem orkar tanka pa en kamelfis nar varlden ar sa rund?
Till Agra for vi pa en eftermiddag och en kvall. Det var innan kamelaventyret och oknen.
Mot Agra: Bitvis handlade det om att valtra sig over grusbanan. Vi hade forst akt i en metallkossa i riktning mot Delhi, da jag hade ringt Rumpy som tidigare harbargerat mig tillsammans med Paul och Marzena. Denna afton var hon utanfor stadens murliknande rokridaer och kunde inte ta emot. Det fick bli en buss direkt mot Agra och Taj Mahal istallet. Vi antog att vi skulle ta oss de ca 65 km pa 6-7 timmar. Mycket riktigt.
Jarnelefanten vi antrade var pa gott humor och brakade fram valvilligt. Hon gav oss gott med benutrymme och plats for ryggsackar att bredda ut sig. Efter nagra mils framforande utan servostyrning var styrman endel frustrerad. Vid en av vagarnas skal fanns ett skal, eller snarare en plikt att stanna. Polisen hade satt upp en vagsparr. Enligt min medresenar handlade det om kontroll av fordonens maxlast och overtrampare kom under sparren med 100 rupies, aven om de var i dumboformat.
Men jarnelefanten bar inte pa overlast sa foraren hade ett skal att slippa forbi sparren. Nar polisen sa fallde upp den sa fraste var ledare nagot mot vagsparrarna om "de satte pa bade mor o syster pa samma gang eftersom det tog sa lang tid?"
Snart kryssade elefantcarsus-karossen krossande fram mellan halen i gatan. Ljudet var mer rasslande an vad som sags uppsta da tva skelett alskar pa ett plattak. Det star endast att liknas vid det skrammel som uppstar da man framfor en kraftigt lastad kundvagn i jumboformat over en rafflig yta och hjulen liksom spretar at fyra hall. Ungefar sa kan det ha kants for chaufforen. Mitt skeleton svepte en foljetang av stotar mot halvmjuka saten i sitsen dar jag satt.
Taj Mahal uppenbarade sig for oss fran en takterass vid solnedgangen efter nasta dags morgon. Dagen darefter bjod kronpalatset pa en morgon i adelstenars och illusioners skimrande glans:
Kronpalatset
Om man kunde fanga alla intryck som flot, ropade och kraschade vid denna majestat.
Varje vinkel, illusioner av vinklar i en syn och en tid, en strid strom av dimensioner. Vem ar betraktaren av en illusion?
Uttrycken: En kansla, En langtan? Som uttryckt i sten.
Grundat i det finaste av fundament
Det finaste blev transparent
Vit marmor, som om det vore av sten, nar dess essens istallet verkar baserats pa ljusets sken.
Lime, life, limestone. Livets sten?
Hur kan ljus ta sig stralande genom en sten sa tat
sten av kalk av djur, miljoner ar pa havets botten,
detta undre verk byggt pa rester fran levande vasen.
Nu framfor oss att skada hur stralar av ljus trots kalkens miljontals ar av fortryck, eller kanske pa grund av, tar sig tillsynes obehindrat genom denna av liv genererat numera sa adlade sten.
For att inte tala om diamant- nagra miljoner
lager av kol
livsformer
och
ar- ljus tillats passera sa mycket lattare an vi forstar
Sa nu blev det inte mer for idag. Nasta gang vill jag ta upp resten av de gamla tempelresterna igen, Nya Delhi, , jainer, sikher, okenpalatsen, sablarna, palenquinen i allmanhet och Dharamsala och ett underligt bart toalettmuseum i synnerhet. For dar finns att fortalja, men jag kan inte talja av historien i snabb takt.
Godnatt kara lasare, ar nagot trott efter gardagens 3 timmars somn, varav 2 h uppratt men vikt stallning pa en stol i en av stearinljus upplyst cantine under stromavbrott pa Dharamsalas busstation.
Sa ni far ursakta om saker kommer med viss timmelag men det ar pga mitt fordrojda sinnelag
Jag skriver lite om 26- 27 januari nu:
Tillbaka fran safari tillbringad pa dromedar sa foraldrad att han kunde vara fran domedagsprofeternas dagar.
Undrar om natten var anmer stjarnklar under denna dromedars ungdomsdar.
Lagerelden kan i all fall inte varit annorlunda an nu, pa de aldre profeternas dar. Ragbrod over oppen eld, en sang i natten. Syrsor som spelar till ljudet av dromedarer som fiser i fjarran ost.
Jaha sa kameler ar idisslare? Det ante mig. Deras andedrakt sa natt nar de gapar o rapar.
Pa nasta lopande sedel jag ser: Kamel varre klimatbov an 1000 SUV. Jag tror jag gar och lagger mig under stjarnorna for en blundstund. For vem orkar tanka pa en kamelfis nar varlden ar sa rund?
Till Agra for vi pa en eftermiddag och en kvall. Det var innan kamelaventyret och oknen.
Mot Agra: Bitvis handlade det om att valtra sig over grusbanan. Vi hade forst akt i en metallkossa i riktning mot Delhi, da jag hade ringt Rumpy som tidigare harbargerat mig tillsammans med Paul och Marzena. Denna afton var hon utanfor stadens murliknande rokridaer och kunde inte ta emot. Det fick bli en buss direkt mot Agra och Taj Mahal istallet. Vi antog att vi skulle ta oss de ca 65 km pa 6-7 timmar. Mycket riktigt.
Jarnelefanten vi antrade var pa gott humor och brakade fram valvilligt. Hon gav oss gott med benutrymme och plats for ryggsackar att bredda ut sig. Efter nagra mils framforande utan servostyrning var styrman endel frustrerad. Vid en av vagarnas skal fanns ett skal, eller snarare en plikt att stanna. Polisen hade satt upp en vagsparr. Enligt min medresenar handlade det om kontroll av fordonens maxlast och overtrampare kom under sparren med 100 rupies, aven om de var i dumboformat.
Men jarnelefanten bar inte pa overlast sa foraren hade ett skal att slippa forbi sparren. Nar polisen sa fallde upp den sa fraste var ledare nagot mot vagsparrarna om "de satte pa bade mor o syster pa samma gang eftersom det tog sa lang tid?"
Snart kryssade elefantcarsus-karossen krossande fram mellan halen i gatan. Ljudet var mer rasslande an vad som sags uppsta da tva skelett alskar pa ett plattak. Det star endast att liknas vid det skrammel som uppstar da man framfor en kraftigt lastad kundvagn i jumboformat over en rafflig yta och hjulen liksom spretar at fyra hall. Ungefar sa kan det ha kants for chaufforen. Mitt skeleton svepte en foljetang av stotar mot halvmjuka saten i sitsen dar jag satt.
Taj Mahal uppenbarade sig for oss fran en takterass vid solnedgangen efter nasta dags morgon. Dagen darefter bjod kronpalatset pa en morgon i adelstenars och illusioners skimrande glans:
Kronpalatset
Om man kunde fanga alla intryck som flot, ropade och kraschade vid denna majestat.
Varje vinkel, illusioner av vinklar i en syn och en tid, en strid strom av dimensioner. Vem ar betraktaren av en illusion?
Uttrycken: En kansla, En langtan? Som uttryckt i sten.
Grundat i det finaste av fundament
Det finaste blev transparent
Vit marmor, som om det vore av sten, nar dess essens istallet verkar baserats pa ljusets sken.
Lime, life, limestone. Livets sten?
Hur kan ljus ta sig stralande genom en sten sa tat
sten av kalk av djur, miljoner ar pa havets botten,
detta undre verk byggt pa rester fran levande vasen.
Nu framfor oss att skada hur stralar av ljus trots kalkens miljontals ar av fortryck, eller kanske pa grund av, tar sig tillsynes obehindrat genom denna av liv genererat numera sa adlade sten.
For att inte tala om diamant- nagra miljoner
lager av kol
livsformer
och
ar- ljus tillats passera sa mycket lattare an vi forstar
Sa nu blev det inte mer for idag. Nasta gang vill jag ta upp resten av de gamla tempelresterna igen, Nya Delhi, , jainer, sikher, okenpalatsen, sablarna, palenquinen i allmanhet och Dharamsala och ett underligt bart toalettmuseum i synnerhet. For dar finns att fortalja, men jag kan inte talja av historien i snabb takt.
Godnatt kara lasare, ar nagot trott efter gardagens 3 timmars somn, varav 2 h uppratt men vikt stallning pa en stol i en av stearinljus upplyst cantine under stromavbrott pa Dharamsalas busstation.
Vilket härligt sätt att resa! Man ska inte bedra sina sinnen genom att åka luftkonditionerad buss med nedfällbara säten samt fräsch toalett.
ReplyDeleteNej, både luktsinne,rumpans muskler, pannans svett och hjärnans intryck ska tränas.
Tack för dina trevliga reseskildringar.
Kram från mor och far