Semi-hangbron over Ganges blagrona vatten ar ganska valtrafikerad. Smattrandet da mopeder motar sig mellan gnagtrafikanter gar nastan i rytm med det tillsynes slumpmassiga tutandet.
En sladdrig apa travar, galopperar och skrittar om vartannat och obehindrat pa en av brons barande overhangande vajrar.
Just har flyter hon sa bred och lugn att det vid en forsta anblick ar svart att avgora i vilken riktning hon ska. Vinden sager ett hall, men kanslan ar det kanske den opalitliga lokalkannedomen, sager annat. Jag valjer att lita till det sunda? fornuftet denna gang och ser pa de hoga bergen mot norr.
Skrivandet avbrots da en liten kvinna i silvriga sandaler och tillhorande 9 -arig son strovade forbi dar jag satt med ryggtavlan mot en knagglig sten pa Ganges ostra strand. Solen varmde men mindre an vinden kylde ner oss. Kvinnan med de djupbruna ogonen och ogonblickliga blicken stannade. Pojken bar en alltfor stor, marinbla yllekavaj, en gron jumper och morkbruna ocksa de gravt for stora byxor vars dragkedja sedan lange hakat upp sig. Det sistnamnda gav att byxan var knappt bara overst och dar kedjan skulle dragits at tittade nu hans snorre ut pa vid gavel.
Modern talade en del engelska sa att det framgick att de var fran annan ort. Hon hade 2 soner och 2 dottrar och en make som inte visste at ta hand om familjen. Byn de kom fran kunde man bara vistas i ibland pga jordskred som hotade under monsunregnen.
Kopte ett armband av henne och undrade snart darefter om pojken hade gjort illa foten med bandaget pa riktigt eller om det var for att underlatta forsorjningen varpa en rida av skuggat samvete drog sig fram pa himlen.
De undrade om jag hade varme pa rummet, toa, och om man varmde husen med eld dar jag kom ifran. Kom pa mig sjalv med att svara nej, vilket pa sitt satt var sant, men med en forhoppning om att inte verka sa tat som jag jag i jamforelsen var. Forsokte komma pa ngt att saga som inte automatiskt inramade oss dar vi var. Pojken kalla mig Didi, kanske frun eller tant vill jag tro. Jag svara det enda jag kunde: ab kah se hoh, how are You? varpa mamman genast laddade med ett exhalterat svar pa hindi. Ojoj det forstod jag inte mkt av, tog fram frasbok och famlade runt for att hitta en mening som kunde funka i sammanhanget. Det som erbjods pa de minimala sidorna var en meny av ungefar:
What do you do?
What is his occupation?
With whom did you travel?
Where is the key to my room?
How much is this?
Act your age!
Everything will work for the best
Good talking to you
Goodbye...
Jag kolla av med pojken, har han nagot skoj pa g? Vi lyckades fa fram ngt skoj som jag inte alls minns vad det var men snart kom jag pa att detta var kanske mkt mer allvar an lek for mamman. Nanting sa mig: jamen jag har ju kopt detta armband nu, lat det vara, ha det bra.
Stunden darpa kommer en ung man i khakifargad uniform, talar forst till kvinnan pa hindi varpa han vander sig till mig och pa stadig engelska fragar mig: Are they disturbing you? Jag svarar nagot i stil med Inte alls, vi chit-chattar ju bara har pa stranden. De fortsatte pa hindi med ngt som kanske innebar vad gor ni har nu igen, din son ska ju till skolan- av vad vakten senare berattade.
Vi tar farval och mor o son gar sin vag.
Det ar kallt sager vakten och visst blaser det en del nu, klockan har narmat sig 16. Han fragar om jag vill ga upp pa strandpromenaden istallet dar det blaser mindre. "Foreigners gillar att hanga har pa stranden" och det framgick inte vad han ville ha sagt med det. Kanske bara min tolkning att det maste ligga ngn maning i den formuleringen.
Hursom, jag ar inte helt bekvam med att ga upp bort mot strandpromenaden med denne uniformerade sa jag sager att det ar kallt och att jag ska dra mig till andra sidan "an" for en kopp the. - Kom drick the har, mkt nara. - Tack men nej tack.
Han forklarar att kvinnan med sonen alltid hanger pa stranden och ber foreigners om pengar. "Forr var det inte sa men sedan turiststrommarna kommit sa tigger man om pengar istallet for att lata barnen ga i skolan."
Vi avslutar var stund tillsammans strax efter att han sagt we have only this life, we have to stay happy with what comes around. There are so many reasons to smile. Be good.
Jag styr kosan mot hangbron igen. Har ar det omojligt att ta sig over med fordon storre an mopeder men de tar sig garna i snabb takt. En ko strosar latt over pa stadiga klovar over notta natta betongplattor.
Undrar just hur lange det drojer innan en massivare bor for "riktiga" fordon kommer byggas. Till hur stor del beror det da pa "foreigners" och de i sin tur pa andlighetsturismen, och den i sin tur pa Beatles som satte Rishikes h pa varldskartan genom sina retreat pa ett numera nedlagt ashram har. Rishikesh ar sedan mkt lange en stor pilgrimsort for hinduer. Har foll Vishnus droppar som gav upphov till Ganges.
Har duggar det tatt mellan de andligt inriktade standen med CD-skivor for meditation, bocker om yogis och healing och chakras och en ny varld, eller i alla fall new age. Valstand ar ngt som kanske en av de nyare anlaggningarna kan betecknas med. Har erbjuds spa, massage a la ayurveda, cafe, meditation och yoga. Skyltar och menyer framhaver den vediska inriktningen och att man i forsta hand anvander lokalt producerade ravaror och ayurveda. Att fraga om de har kott vore lika konstigt som att fraga om de serverar vegetariskt pa en restaurang i Trelleborg.
Lokalt producerade ravaror? Kan sa vara. Atminstone verkar kvinnan som ger mig en traditionell ayurvedisk massage med sin faordiga engelska mena att hon ar fodd har i Rishikesh och att massage larde hon sig av instruktoren som verkar driva centret.
Det var 2:a gangen i mitt liv som jag kopt massage, och aldrig hade jag tankt att den kunde vara sa allomfattande. Det var som om en av mangden attaarmade hindiska gudarna agerade med dessa sina over hela min corpus pa ett och samma andetag.
Strax efter insmorjningen och knadningen som kraver sitt egna kapitel for att beskrivas, fick jag ta en dusch for att avlagsna oljan som intagit aven harbotten mm.
Kande mig aningen hungrig darefter.
Det hor till saken att innan dagens skrivande infann sig sa befann jag mig pa en trappa ner mot Ganges, dit jag fran en restaurang hade bett om att fa ta med mig naan, ris och div. underbara saser.
Hela harligheten, det ska indiska gudarna veta, nog ar er mat gudomlig, men i alla fall, den var packad i sma pasar vilket gjorde intagandet redan fran borjan komplicerat pa trappan dar jag satt.
Men komplikationerna tilltog stadigt. Jag hinner ev. tanka ngt i stil med "inte vagar sig val detta kreatur narma sig och stora min fridfulla frukoststund med curryguld i mund" forran tungan pa denna Heliga Hoghet intagit en av saspasarna och sorplat i sig.
Om man nu kunde forvanta sig ett tack fran en sa hogt staende varelse sa kom det aldrig. Det var bara att packa ihop och radda det som kvarstod medan kossan glattade i sig och jag i all min hast skvatte linser over hela min kapa.
Snopet gick jag tillbaka till restaurangen och forsokte forklara"missodet" och att jag garna at inomhus mellan fyra graa vaggar istallet for trappan med utsikt mot bade en och annan helighet.
